Kultur är ingen kläder, som man kan byta

08.04.2018


Ens kultur är inget man har valt eller kan välja bort. Frågan är hur vi ska leva tillsammans

Vad är meningen med livet av en blomma?

Att vara blomma. Att varje morgon bli väckt av solen, öppna sig mot världen, att dofta för att locka bin.

Vad är meningen med livet av en människa? Att vara människa. Det innebär bl.a. att leva i relationer.

Det finns olika nivåer av relationer: par, familj, släkt, vänner, kollegor, samhället där man bor, landet, världsdel.

Att tillhöra en viss kultur innebär att vara i relation med andra kulturbärare. Kulturrelationer stärks via gemensamma kulturella upplevelser så som litteratur, musik, teater, filmer, högtidsfiranden etc.

På samma sätt som kärleken förhöjer ett parförhållande, förhöjer kulturen relation mellan människorna.

Kultur är ingen kläder som kan bytas

Människobarn föds i en viss kultur. Under sin uppväxt formas barnen av kulturen och blir till kulturella varelsena. Kulturen ger känslan av samhörighet även med människor utanför ens familj. Kulturens band sträcker sig längre än släktband.

Men vad händer, när en människa flyttar till ett land med en kultur som skiljer sig från hans/hennes egen? Han/hon blir nyfiken på den nya kulturen samt försöker anpassa sig.

Men kultur är ingen kläder som kan bytas. Kulturen sitter djupt inne och inte kan överges bara så där.

När det nya samhället kräver, att man överger sin kultur - ställs individen inför en omöjlig uppgift. Det går inte att överge något som under hela din uppväxt har format dig till människa.

hamnar man utanför det samhället som inte accepterar en. Man söker sig till sina landsmän, människor man känner samhörighet med. Så uppstår de segregerade områden. Människorna som bor där upplever samhället utanför som främmande.

De segregerade områden bjuder på begränsade möjligheter. Detta är en av förklaringarna till varför den genomsnittliga inkomsten i de områdena är lägre jämfört med övriga delar av landet.

Riv inte några kulturella band, utan skapa fler 

Segregation är inte bra för någon, varken för de segregerade eller samhället i stort. Därför har segregationen blivit en politisk fråga. Det finns olika meningar inom den svenska politiken angående hur man löser detta problem. T.ex. genom

  • att stänga Sveriges gränser för invandring
  • att stifta lagar och regler som hindrar människorna att utöva andra kulturer i Sverige
  • att pumpa in extra pengar i utveckling av de segregerade områdena

En politik som går ut på bygga murar runtom Sverige i en tid när murarna rivs är en utopi.

Lagar och regler begränsande någon kultur, kommer att sätta människor emot varandra.

Att pumpa pengar i de segregerade områdena kan ge en viss effekt. Men det är som att bota symptomen, istället för sjukdomen.

Människorna från världens alla horn finns redan här och ska fortsätta komma till Sverige. Det går inte att vända om processen. Och det behövs inte heller. Frågan är: hur ska vi leva tillsammans?

En bra början kan vara att förstå - ens kultur är inget man har valt eller kan välja bort.

Men hur gör vi med de kulturkrockar som uppstår? Vi löser dem genom folkbildning och interkulturella möten. Vi anordnar kurser och seminarier som berättar om de olika kulturerna. Vi anordnar kulturella evenemang, där människor från olika kulturer får chansen att lära känna varandra. 

Lösningen mot segregationen är att integrera människor utan att de lämnar sina gamla kulturella relationer. Låt människorna bygga de nya kulturella relationer utan att riva de gamla. Men först måste vårt samhälle bli fördomsfritt mot andra kulturer. Skulle vi lyckas med det, skulle varje individ lätt inkluderas i det svenska samhället utan att för den skull överge sin egen kultur.